Lite allmänt om resan till Costa Rica

For English! Please use the Googlt translation. You find it in the sidebar.

Gissa om det var skönt att lämna det kalla snöiga norden. Efter en massa timmar på flygplatser och flygplan befann man sig i tropisk värme. Inga som helst problem med att vänja sig med det. Men......vi landade på högplatån. Kallt! Men ingen snö. Vi skulle upp kl 6 för att kolla kolibrir och man behövde faktiskt vinterjackan. Efter ett par timmar kom dock både värme och ljus.

 

Nu hände det som inte fick hända. Jag var så koncentrerad på alla fina kolibrir att jag inte märkte en avsats på ca 5 cm. Jag gick snett och ramlade. Fick en stukning i höger fot som fortfarande inte är bra. Som tur är hade jag ju lindor med mig så det var bara att linda foten. Den blev vackert missfärgad och svullen. Men inte värre än att jag kunde gå med på alla turer.

Det var en jobbig resa och jag behövde all träning jag hade. Vi gick varje dag i regnskogen på branta sliriga stigar med stup precis bredvid stigen. Så det gällde att se sig för och gå försiktigt. Ändå fick man ju inte falla efter för mycket, det var inte kul om man kom vilse bland stigarna. Det fanns ju både orm och annat giftigt i krokarna.

Resan kännetecknades av tidiga morgnar och rätt tidiga kvällar. Ljuset kom kl 6 och då var vi redan igång. Kl 18 släcktes "lampan," men då var det ny lodge och middag. Efter det artgenomgång, och sedan till rummet. Dusch, om det fanns varmvatten, annars avstod man gärna. Sedan skulle jag kopiera in dagens bilder till den bärbara så jag hade en backup. Efter att jag skrivit dagens "roman" på datorn var det läggdags. Min rumskompis hade då redan slocknat.

Alla lodger utom den sista befann sig ute i vildmarken. Och då menar jag vildmark. Inte ett köpcenter i sikte. Vi bytte lodge var och varannan dag. Tvätta var svårt för det tog flera dagar att få det torrt. Det är ju fuktigt i regnskogen och på hög höjd var det också kraftiga regnskurar emellanåt.

En dag hade jag köpt mig lite jordnötter. Jag hade lagt ner paketet i en mugg jag hade för att det skulle vara tätt. Och det låg på sängen. Men........det skulle det inte ha gjort. Medan vi var och åt och gjorde artgenomgången lockades en massa småmyror hitta godsakerna. Jag hade hela sängen full när vi kom in igen. Det var bara att riva ur sängen och rysta alltihop. Och slänga ut nötterna. Sedan var det lugnt.

En del bett har jag också trots att jag gått med långbyxor och skjorta med lång ärm. Jag har ju lite sandfluge fobi. De andra resenärerna hade mycket mer bett än jag i alla fall.

Hemvägen var problematisk. Det började redan i Panama. Kontroller, kontroller och mera kontroller. De kollade bagaget, handbagaget, passen och boarding carden. Vi blev avsökta kroppsligen också. Sedan började de om igen. Det verkade som om de haft en "incident" på ett tidigare plan som kom från Amsterdam. Sedan började allt om igen i Amsterdam. De kollade t.o.m mitt läppstift. På Arlanda blev vi kollade med knarkhund två gånger innan vi kom till passkontrollen. Oj, oj! Vad trött man var. Trots allt var vi i tid. Mycket konstigt. Men vädrets makter var med oss och gav oss medvind.

Flygbussen ner till Stockholm fick trafikproblem så vi blev försenade där. Sedan fick jag vänta på nästa tåg en hel timme. Det skulle gå från perrong 10. På utsatt tid kommer ett tåg. Men det står Linköping på det. ????? Vad nu då? Alla blev konfysa. Det visade sig vara Linköpingståget som skickades in på vårt spår eftersom det också var försenat. P.g.av det blev tåget jag skulle åka med flyttat till perrong 17. Ner i våningen under med en 25 kilo tung väska och sedan upp igen till perrongen. Satte mig på tåget. Det hade inga fungerande toaletter! Efter en halvtimme kom en dam och sade att de skulle flytta på ett lok för det satt i fel ände av tåget så de kunde ju inte köra. Sedan fick de växelfel så loket stod där det stod.

Efter ytterligare en stund hörde vi i högtalarna att de av oss som skulle till Katrineholm kunde kuta ut till spår 12 för där stod ett tåg som skulle till Vingåker. Så...........ut med väskan. Ner för trappen och upp igen. Och tro det eller ej. Men det tåget gick faktiskt. Fast vi hamnade bakom ett godståg så det gick i snigeltakt.

Men det stod i alla fall en taxi på stationen i Katrineholm. Så jag fick skjuts hem. Nu var jag ju så sen att det inte blev någon kropps-skurning den kvällen. Men nu är jag ren och fin. Fast lite prickig av betten. Blev visst lopp-biten i Panama.

Det var en slitsam resa. Jag har massor av muskler jag inte visste om. Foten är ostadig p.g.av vrickningen. Mina stövlar har hål i hälen. Mina gympaskor har tappat sulorna och ryggan har trasig dragkedja.

Annars är allt bra. Jag har över 5000 bilder att gå igenom. Så ni får ursäkta om jag inte visar någon bild nu. Det kommer att hamna bilder överallt bland bloggarna så den som är intresserad får söka främst på resebloggen, CR fågelbloggen och på NF Photo.

Ha´det!

Glömde ju ta upp det där med blåsorna. Jag får ju alltid blåsor på tårna när jag är ute och reser. I år hade jag köpt tåsockar för att försöka slippa blåsorna. Men inte funkade det. Blåsorna flyttade bara lite på sig. Nu har de nästan läkt och det torra skinnet flagar av. :)

Labels: Resor, travel, trip, journey, vacation, Venedig, Venice, Camargue, Frankrike, France, Costa Rica, Öland, Sverige, Sweden, airplane, flygplan, sky, photo, photography, Monica Johansson, NatureFootstep, nfphoto, NF_photo, nature, natur, fågelskådning, birding,